Hupisaaret – en lummig oas mitt i stan
Hupisaaret är en lummig oas i omedelbar närhet till Uleåborgs centrum. Området utgörs av tiotals små öar vid Ule älvs mynning som delas upp av fascinerande små bäckar. På de grönskande öarna med vita broar finns såväl parker som naturängar och lundar.
Ule älvs mynning med sina öar är ett viktigt landskapsområde. Hupisaarets historia sträcker sig ända till 1600-talet. På 1700-talet användes öarna som betesmarker och där odlades bland annat humle. På 1800-talet blev Hupisaaret hela stadens park i samband med renovering och att en barnträdgård öppnade. I parkområdet fanns en formträdgård redan 1826. Naturen i området förvildades efter krigen tills dammarna och broarna reparerades på 1960-talet och Uleåborgs universitet grundade en botanisk trädgård. Arvet efter den botaniska trädgård som senare flyttades till Linnanmaa blomstrar än i dag på Paratiisisaari och Kiikkusaari.
På Kiikkusaari finns Hupisaaris centrallekpark som är populär bland barnfamiljer, en grillplats, ett sommarcafé, en rosenträdgård och ett öppet växthus.
Besöksmål på Hupisaaret är även Norra Österbottens museum, konstmuseet, den nya arkitektoniskt imponerande sommarteaterpaviljongen samt Merikoskis fiskväg vid Ule älv. Fiskvägen gör det möjligt för vandringsfisk att ta sig från havet förbi kraftverket till Ule älvs övre lopp. I närheten av fiskvägen kan man se rester av laxdammar och invallade infartsleder för tjärbåtar.
Sent på hösten kan man se den utrotningshotade havsöringens lek i bäckarna i Hupisaaret. Lasaretinsaari är en av Norra Österbottens kulturhistoriskt viktigaste besöksmål för sin historia, sitt byggnadsbestånd och landskap.
